fredag 19 mars 2010

Ibland blir jag frustrerad.

Eftersom jag har ändrat om mitt sätt att äta och tänka, så kan man verka lite besatt faktiskt. Ber om ursäkt. Men diverse kommentarer som säger (flera om dagen), att lite måste du UNNA dig, liiiite godis måste du äta eller en liten bulle skadar inte. Men JO! det gör det. Jag försöker leva efter; Äta måste man för att överleva, men inte leva för att äta.

Man behöver inte mjöl och kolhydrater, man BEHÖVER inte äta godis för att överleva, det är INGET som kroppen behöver utan bara onödigt.
Ingen som inte har varit tjock/kraftigt överviktig/fet, VET hur det är, och kan således inte uttala sig om saken.

Jag får nedvärderande blickar varje dag, varje dag får jag kommentarer om min vikt, varenda dag får man höra att man inte är perfekt och kan således inte uttala sig om diverse saker, tex alkoholkonsumtion.

Jag är INTE perfekt jag ÄR fet, tror folk verkligen att man ser Pamela Andersons kropp i speglen när man tittar in i den på morgonen? Eller?

Min hjärna fungerar dock lika bra som den kommer göra senare dock, alla kommentarer kommer att spras.

Jag kommer inte bli en ANNAN människa, jag kommer bara att bli smalare.

*gaaaaaaaargh*

3 kommentarer:

  1. Ja, visst är det märkligt att vi alltid måste pracka på folk godsaker?? Varför? När man får kommentaren att "liiite måste du ju unna dig, så kan man svara att "jag unnar mig att må bra". För det är ju det som det handlar om, att må bra.
    Har gått upp tjugo kilo sen barnen kom, å jisses vilken skillnad det är i hur man blir bemött...Sorgligt.
    Har man över normalvikt, får man tydligen inte uttala sig om motion, för man "vet nog inte" vad man pratar om. Man får blickar när man tar en kaka till och man får blickar om man INTE tar en kaka, suck.
    Jag tycker du är stark som byter livstil, det är nog det svåraste man kan göra! Kämpa på!

    SvaraRadera
  2. Jag har ju som sagt ett starkt sockerberoende, som jag tror att jag brutit nu. Jag vågar helt enkelt inte äta en bulle, vilket låter extremt töntigt (jag vet), för jag är rädd att jag inte kan stoppa vid bara EN bulle. Tränar gör jag med, fast mest för att kroppen mår bra av det, inte i viktminskningssyfte.
    Men jag vet exakt vad du pratar om. Fast det är klart du kör ju på i skidspåren så, det är konstigt att du har NÅGON övervikt. ;-) Tack Nina, KRam på dig!

    SvaraRadera
  3. Jag förstår dig precis, en bulle räcker ju för att falla dit igen. Är likadan själv, det är inte töntigt, det är klokt tänkt. Jag tror att man måste vara absolutist i några månader innan man kan hantera att äta en bulle och inte trettio.
    Mina mil i skidspåren gör väl bara att jag inte går upp mer, för jag stoppar i mig alldeles för mkt mat och godis... Kram på dig med!

    SvaraRadera