Idag är det en sådan dag, då jag saknar och gråter över min pappa.
Denna vecka har varit fruktansvärd, har drömt på nätterna om hans begravning om om om igen. Jag drömmer att jag lägger mig i kistan och kramar om honom och följer med ner i marken. Samtidigt så forsar tårarna om mig, varenda morgon vaknar jag söndergråten.
Det är snart 8 månader sen och det känns inte lättare precis, det är NU som allt det där "jobbiga" kommer, iom drömmarna.
Vi har en garderobsdörr här hemma som envisas med att vara öppen och trilla ur saker ur mest hela tiden oavsett hur jag sorterar och packar och stänger och dylikt, sa till Ludvig att han får sluta öppna garderoben hela tiden, då svarade han; Men mamma! Det är ju morfar som öppnar den, inte Jag!. Jaha. Men det känns skönt att veta att han finns där för mig och barnen iallafall.
Jag avslutar detta blogginlägg med text av Ulf Lundell:
Jag längtar inte längre efter att ha dig här,
men jag saknar dig.
Det känns som om min själ har gått ifrån mig,för att vara hos dig
så mycket saknar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar