Morning!

Vi vaknade kl 6.30 imorse. Vilket är förståligt för att lillskiten somnade som sagt tjugo i sex i går kväll. Vi är alldeles röda i ansiktet efter all sol vi fick på oss igår.

Nu tvättar jag mitt stora tvättberg. Love sitter under köksbordet och leker "hur länge kan jag sitta här och gråta innan mamma kommer, så jag kan börja gråta lite till". Det här med trots måste vara extremt jobbigt för barnen själva! Att helt plötsligt utan anledning känna att man måste börja skrika lite, bara för att man vill......:-)
Om detta hade varit omvänt och det hade varit min äldsta som skrek under köksbordet för tre år sedan så hade jag nog plockat upp, vilket resulterat i att han skrikit ÄNNU mera, och jag hade blivit stressad osv. Men NU tre år senare är man lugnet själv! *applåderar åt mig själv*. Stackars första barn som blir som en försökskanin, hur LUGN är man inte med andra barnet!"!!

Nu tvätta kaffe och surfning! So Long!