Halloj.

Har nu inte skrivit i bloggen sedan min pappa dog. Har inte haft lust och inget roligt att skriva om.
Mycket har hänt sedan dess förutom att jag nu är föräldralös :-(.
Jag har en stor kille som börjat skolan! Jag tycker att det finns inget roligare just nu än att hämta lämna honom där.
Jag har en 3-årig lillskit som får vara hemma med sin mor om dagarna, vilket han inte har något alls emot!

Var på tre-års kontroll med honom igår, han vägde 14,3 kg och var 96.5 cm lång (kort) ;-).
Undrade om vi ville skicka honom till en logoped, men jag tyckte att han skulle få lite tid på sig att öva upp sitt tal då han började prata ordentligt i somras. (då han är lite bekväm av sig den lille herrn).

Ludvig och jag har utvecklat en otrolig kontakt denna sommaren vi klickar om man säger så, och vi har fått en stor förståelse för varandra. Inget tjabb och inga bråk (bara ibland), det känns underbart.

Nu planerar jag för våran tripp till Thailand i jul, jag bara ska ska åka dit. Vill inte fira jul utan min pappa i år. Men det är såååå billigt att åka dit, 54000, men men det kan det väl vara värt. Jag är då lite kräsen med mina resmål, att åka till Kanarieholmarna och käka falukorv och kaviar lockar inte mig. Jag vill se världen.

Mina önskemål om resor är:
1. Thailand (just nu)
2. Indien
3. Afrika (Syd)
4. Kina
5. Dubi (Saudiarabien).

Finns många många fler, men detta är topp 5.

Idag hämta Ludvig i skolan efter det gå till Kyrkan och se om det är öppen grupp idag eller inte.

Idag sade en bekants barn till mig och Ludvig att vi var fasligt nyfikna (ja, jag ÄR nyfiken *erkänner*). Men VAD säger man framför sina barn egentligen? Jag VILL inte att Ludvig/Love ska lära sig att snacka skit och om de lär sig det ska det INTE komma från mig!

Dagens visdom; Var ett gott föredöme för dina barn.