Deppig dag.

Ja, idag ÄR det en deppig dag.

Pratade precis med min pappas fru, hon har flyttat till N-köping, det känns enormt tufft just nu att vara alldeles ensam. Ensam är inte alltid stark, fast jag gärna vill tro det.

Det enda ljuset i mörkret är att det är bestämt, vi åker till Thailand över jul, som jag behöver en semester med mina barn just nu. Skönt att slippa fira jul, då det blir den första julen någonsin utan min far.

Har en massa praktiska saker att ordna innan vi reser som vaccinationer och dylikt, jag hoppas verkligen att man hinner vaccinera barnen och sig själv mot "svinis" INNAN man åker. Detär ens medborgeliga plikt att vaccinera sig!

Är barnledig så det blir att slappa idag funderar dock på att ta en sväng till stan och handla lite gott tills ikväll. E#n räkmacka på Contan hade inte heller varit helt fel. Men ska ta tag i min vikt och mitt fika och godisbeteende nu. Fast idag är det ju lördag, så det kan vi vänta med tills imorgon.

Jag saknar min pappa varenda dag så det gör riktigt riktigt ont i hjärtat på mig, det har snart gått 5 månader sedan han dog och det känns inte ett dugg lättare. Min far har funnits i vått och torrt den enda jag kunnat lita på, som funnits där för mig, OAVSETT vad jag har gjort. Vem ska finnas där för mig nu? Jag har mina barn men känner mig dock så ensam så ensam. Tårarna rinner och rinner vill aldrig ta slut.
Detta har resulterat i att kroppen är trött, huvudet är trött, och jag undrar NÄR blir det en ljusning.?

Allt från mig just nu, ska ta på mig "masken" och gå ner på stan. / Linda